Om Regnb¥gen Materialiserades (If The Rainbow Materialised)
[Music & Lyrics: Vintersorg] En daggvuren gryningshimmels disiga bud tjâ nar som arlaregnets segel. Till soleld begnistrar dess mantelskrud, och var droppe bildar en spegel. Som lânkas mot en rymd i bâ¦gad strâ m, ett draperi som i bjârta kulsrer sprakar. Skânkt ifrâ¦n molnkaravaners purpurdrsm, lika mystisk som modermâ rkrets drakar. Vad skedde om skapnaden blevo solid, en bro â ver svindeldjupa avgrunder? Fâ rgrenad vid gallaxens gâ mda lid och stjârnhimlens brinnande lunder? Skulle vi g⦠lângs bâ¦gen tunn som vattenreflexerna fogar? (mot jordens grund) ¦sa vâr visdom ur sagans brunn, fâ rsjunkna i kosmiska skogar? (i en euforisk blund) Prâ¦lande grann den tunna materian, genomstrâ¦las. I solskensljus den funnit sin sjâl, i vattenrâ k sitt kârl. Vâsenfylld, av vâdrets makt fâ rgylld, nyanser mâ¦las. Diffusa konturer mitt hjârta nâr och fyller ett fjârilslâtt begâr. Jag vâlkomnar dig, sjufârgade dynasti. Som lindrar min â¦ngest, min inre elegi. Prâ¦lande grann den tunna materian, genomstrâ¦las. I solskensljus den funnit sin sjâl, i vattenrâ k sitt kârl. Vâsenfylld, av vâdrets makt fâ rgylld, nyanser mâ¦las. Diffusa konturer mitt hjârta nâr och fyller ett fjârilslâtt begâr.